Bulemi, mani och migrän

Bulemi, mani och migrän

 

Maktlöshet, territoriellt vredesutbrott och utbrott av avsky

Hjärnbarken, högerdominant kvinna

 

Jag träffade Martin på en Meta-hälsokurs, där han var medhjälpare.  Som en spirituell människa tror jag på att det inte är något som är slumpmässigt. Jag kom att öva i en grupp med Martin, där han vände upp och ner på hela min migränsproblematik. Detta var en ahaupplevelse och gjorde tillsammans med min önskan om att ”röja upp i mitt inre” att jag bestämde mig för att göra TFT-sessioner hos Martin. Jag hade problem kring migän, bulemi och vrede på flera plan.

 

Bulemi var en fast, ständig fölgeslagare i min vardag som samtidigt var dold för omvärden. Jag har haft bulemi i 25 år och har lyckats att dölja den för alla i min umgängeskrets de sista 20 åren.

 

Territoriell vrede tog formen i en slags manisk städning och utvädring som hade provocerats fram av lukt från grannars tobaksrök, starka matlagningslukter samt ugnar och köksredskap som inte gjorts rent ordentligt. Dessa lukter sipprade in i min lägenhet och skapade en känsla av maktlöshet och att vara orättvist behandlad. ”Varför just jag?”

 

Martins lugn och hans förmåga att kunna hålla fast i den röda tråden gjorde att jag kände mig trygg med honom. Jag kunde öppna upp för alla mina känslor som nästan strömmade ut. Jag släppte skammen, det äckliga och det pinsamma med bulemin.

 

Mitt mönster kring att handla mat och mitt förhållande till att äta ändrades. Jag kunde känna mig själv och min verkliga aptit och njutningen av att ge min kropp något nyttigt och en välsmakande näring. Det konstiga var att jag måste ha släppt något annat också, som kroppen gjorde sig av med. För även om jag åt normalt och behöll maten så gick jag ner i vikt. Jag sparade en massa pengar och fick massor av tid.

 

Jag har haft återfall, för vanan har stor makt. Men jag kan känna att sakta men säkert sprider det sig ett lugn i mina celler, så jag vet att jag snart blir helt frisk.

 

Problematiken kring migrän är komplex. Jag får den i läkandefasen, som jag kommer in i ibland, speciellt när jag ska träffa min svärfamilj. Jag får fortfarande migrän men inte så ofta som förut och inte varje gång som jag ska träffa svärfamiljen.

 

Efter behandlingen har jag spenderat tid tillsammans med människor som tidigare irriterat mig enormt. Vid dessa tillfällen har jag undersökt vad jag upplever i mig själv och jag har kunnat konstatera att jag inte kände mig irriterad och att jag njöt av deras sällskap.

 

Jag känner mig fortfarande mycket generad av lukter i min lägenhet men jag blir inte maktlös på samma sätt som förut.

 

Orsaken till mitt problem med lukt kan förklaras av att jag under uppväxten skulle tolerera mina föräldrars röklukt och att hela min familj rökte. Jag skulle vara tolerant för rök och för deras behov överallt. I vardagsrummet när vi tittade på TV, i köket när min mamma lagade mat, i badrummet där min pappa rökte varje morgon och i bilen oavsett vart vi skulle. Jag drunknade i deras rök och i att uppfylla alla deras behov. Som konsekvens blev jag  åksjuk, kände mig alltid smutsig, speciellt i mitt hår. Jag skulle också vara tolerant i förhållande till min morbror som lånade mitt rum och som skulle titta på TV. Mitt krav för detta var att han inte rökte. Men efteråt berättade han att han ”råkade röka”. Jag kände mig våldtagen, maktlös, kränkt i mitt allra innersta, förtvivlad och smutsig. Jag var tvungen att acceptera känslan av att drunkna i smuts. Detta har gett mig en mekanisk handlingskraft som blir aktiverad när jag blir triggad av de dåliga lukterna.

 

Jag kommer generellt ihåg att klappa på mig själv varje dag. Detta ger mig större lugn och större psykisk kapacitet. Meta-hälsan och TFT via Martin har utan tvivel hjälpt mig att släppa  en massa känslor som har förhindrat mig att leva ett optimalt liv.

Uppdatering efter behandling.

 

 Efter knapt ett 1/2 år. För mig skulle det hela integrera sig i cellerna, men nu anser jag mig själv vara helt frisk. Jag har inte behov för att överäta och jag har heller inte lusten eller suget efter det. Jag känner av mig själv och min hunger på ett helt annat sätt. Jag tänker på mat som något gott och energigivande istället för som en fiende. Men jag ska akta mig för att inte handla för stora mänder. Jag har fått massor av tid att göra det som gör mig glad och stolt och detta är något som jag inte längre behöver dölja.

 

Linda

 

 

Bröstcancer och tumörer i hjärnan arrow-right
Next post

arrow-left Bulimi och depression
Previous post

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *